Kåseri: Tunneln i slutet av ljuset

Av admin
Humor
17 Sep 2013
1263 Läsningar

Semestern är över. Den svalkande chimär av is som uppenbarades i arbetslivets öken i början av sommaren börjar nu smälta undan och vi ser åter tunneln i slutet av ljuset.

tunnel1

Den ter sig så oöverskådligt mäktig under fredagen samma dag jobbet lämnas därhän och lättjans tid tar vid. Semestern. Njutningen är fullständig den ljuva eftermiddag vi lämnar arbetsbördornas portar bakom oss och vandrar ut i friheten.

Det är väl då den känns som starkast, den där fredagen. Det är då friheten är som mest svalkande och uppfriskande, den där fredagen precis innan semestern. När vi har allt det gottiga framför oss. Ingenting är förbrukat, förpackningen är obruten. Inget är nallat på, allt är orört. All denna oförstörda tid. Alla dessa oplöjda veckor semester.

Och vips, är de förbi.

Så ett år av arbete framöver. Samma gamla slit som förra året, och året innan dess. Samma gamla slavarkneg. Samma gamla chef från Hades. Samma gamla kollegor från Stockholm. Är det värt det? Är det värt pressen, stressen, svettningarna, andnöden, hjärtklappningen, blackouterna, outrage-utbrotten? Är det verkligen värt det om 10, 20, 30 år när du står med gubbmössan i näven och dramaten i hasorna? Är det värt det när du ligger med näsan i vädret?

Nej, det är inte värt det. Men kan du lyckas bryta dig loss? Fan vet. Antalet arbetslösa är stort i det här landet. Men borde du försöka bryta dig loss? Utan tvekan! Dra ut riktlinjer, börja spåna, skissa, planera, drömma – dröm galet – och sätt upp mål. Små mål och stora mål.

Fundera över hur planerna ska sättas i verket, och börja därpå agera. Vill du bli astronaut – bygg en raket. Vill du bli skådis – bli släkt med Stellan Skarsgård. Vill du bli Ernst Kirchsteiger – lycka till.

Ställ dig frågan – ung som gammal – vad vill jag göra? Och ställ dig frågan – ung som gammal – varför gör jag inte det? Gör det i den mörkaste av tunnlar. Ljuset uppenbarar sig i takt med att ritbordet för ditt nya liv dammas av. Och gör det nu – fasen, vem vet, tänk om vi bara lever en gång (Gud förbjude)!?!

Fast…så går ännu ett år. Semester! Aah, den där fredagen, samma dag som semestern tar vid. Underbar frihet, oöverskådlig mängd ledighet, så mycket oförstörd tid. Äntligen.

Och vips, ser vi tunneln i slutet av ljuset igen.

Ridå.

Text: Markus Qvist
Illustration: Michael ”Majk” Lindell

Comments

comments