Ett nytt Kiruna

Av admin
Nyheter
11 Nov 2013
1378 Läsningar

Vid halv tvåtiden varje natt, året om, mullrar det för Kirunaborna. Vid den tidpunkten på dygnet, när det är som minst folk i gruvan, spränger LKAB fram nya malmfyndigheter.

Kiruna

Invånarna i Kiruna i Norrbotten står inför en unik förändring – på grund av gruvbolaget LKAB:s expandering med malmbrytning under jord måste stora delar av staden flyttas.

Redan idag kan man se hur marken runt centrala Kiruna har börjat rasa, och det kommer fortsätta, deformationerna är cirka fem centimeter per dag. Samtidigt är många överens om att den stadsomvandling som väntar är nödvändig. Det statliga gruvbolaget LKAB (Luossavaara Kiirunavara AB) måste få utöka sina brytningar av den stora mängd järnmalm som visat sig finnas under tätorten.

Staden Kiruna grundades för drygt hundra år sedan av den första gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm Han hade fått uppgiften att undersöka järnmalmsfyndigheterna under bergen Luossavaara och Kiirunavara och att skapa en gruvindustri. Han fick också uppdraget att bygga bostäder och annan service åt gruvarbetarna. Under ett par decenniers tid växte staden från nästan ingenting till dryga 7 000 invånare.

Idag finns flera byggnader från den tiden kvar, bland annat en disponentvilla, ett gruvhotell och en kyrka. Byggnader som måste rivas, eller i bästa fall, monteras ned för att kunna flyttas till en ny plats.

En av de byggnader som berörs tidigt är stadshuset, en arkitektritad, prisbelönt byggnad med ett högt klockspel på taket. Interiören är utformad som en kopia av Blå hallen i stadshuset i Stockholm med en stor sal och en pampig trappa upp till första våningsplanet.

Enligt planerna ska det rivas, och sedan ska ett helt nytt stadshus byggas på en ny plats, bekostat av gruvbolaget. Men just det byggnadsminnesmärkta stadshuset har varit föremål för många diskussioner. Eftersom det är ett byggnadsminne får inga inventarier plockas bort för att ta med till det nya huset, men att häva en byggnadsminnesförklaring är inte helt enkelt. Samtidigt förstörs ju ändå allt om byggnaden bara får stå kvar för att rasa. Under hösten har en arkitekttävling fått avgöra hur det nya stadshuset ska se ut.

Det är flera tusen Kirunabor som måste lämna sina hem på grund av gruvan. Mitt i centrum försvinner bland annat de bruna höghusen från 60-talet, kallade Snusburken och Spottkoppen, ritade av arkitekten Ralph Erskine. Namnet Snusdosan sägs komma av att punkthusen som har konvext välvda väggar åt alla håll, uppifrån har samma form som dåtidens snusdosor.

För husägare har utlovats en ersättning som motsvarar marknadsvärdet plus 25 procent. Men det är inte lätt att hitta en ny bostad i Kiruna i dag. Liksom i många andra kommuner i kris i början på nittiotalet, revs bostadshus. I Kiruna handlade det om flera hundra lägenheter som då stod tomma. I dag råder bostadsbrist. Samtidigt måste inflyttningen öka, både LKAB och Kiruna kommun är arbetsgivare som i dagsläget har ett konstant behov av personal.

Kiruna2

Både disponentvillan och det bolagshotell som Hjalmar Lundbohm lät bygga finns kvar idag, men ligger inom det område som inom kort väntas rasa. Det gör även Kiruna kyrka, en träkyrka i form av en lappkåta som stod klar 1912. Den ritades och utsmyckades med hjälp av Hjalmar Lundbohms många kultur- och konstnärsvänner inom den svenska kultureliten, bland annat skapades altartavlan av prins Eugen.

Vissa byggnader i Kiruna kommer att kunna flyttas till en ny plats, men det är bara en liten del. Det handlar både om ekonomi och om det ens är praktiskt möjligt att flytta ett hus.

Den stora stadsomvandlingen i den lilla orten i norra Sverige har dragit världens ögon till sig. För det som sker i Kiruna är unikt. Det har aldrig genomförts något liknande någon annanstans. För myndigheterna, politikerna och inte minst invånarna kommer det bli något exceptionellt. För den intresserade är det en god idé att göra ett besök där nu – om några år kommer Kiruna att vara en helt annan stad.

Text och foto: Margareta Karlsborg

Comments

comments