Är du verkligen arg?

Av admin
Nyheter
11 Nov 2013
929 Läsningar

Sverker Wadstein om relationer:

Har du någon gång funderat på detta med dina känslor? Varför du känner det du känner? Eller vad du egentligen känner? Har du tänkt på varför du ibland känner dig så provocerad av något som kanske är ganska banalt? Hur ilskan bara bubblar upp och du vräker ur dig något till din partner som du ångrar i samma stund som orden kommer? Hur du helt plötsligt hör dig själv skrika till din 5-åring och den mysiga stunden som du sett fram emot hela dagen är förstörd.

relationer_wadstein

Häromdagen passerade jag en lekplats i en park. På avstånd hör jag en mamma ropa:

- Emma kom nu! Jag ser en 4-åring vara helt uppslukad av sitt grävande i sanden. Barnet hör inte. Mamman höjer rösten. Sedan ser jag henne gå med bestämda steg mot bilen, öppna bildörren och innan hon sätter sig fullkomligt vrålar hon:

- Då skiter vi i kalaset imorgon! Det blir inget kalas, hör du det! Hon smäller igen bildörren och startar bilen. Nu reagerar barnet, släpper spaden och springer gråtande och skrikande för allt vad hon kan mot bilen som sakta börjar rulla. Paniken lyser i hennes ögon.

Barnets mamma var verkligen arg. Raseriet riktigt lyste om henne. Men jag funderar ändå, är hon egentligen arg på sitt barn? Jag tvivlar på det. Jag tror det ligger helt andra känslor bakom om man skrapar lite på ytan.

I mitt arbete med coaching av människor i olika situationer så har jag särskilt intresserat mig för känslan ”ilska”. Min erfarenhet är nämligen att ilska är en ”slarvkänsla” som vi handskas vårdslöst med. Att den används som maskering av andra känslor. Att bakom ilskan finns känslor av helt annan karaktär. Att ilskan blir som ett ”skydd” mot djupare känslor som vi inte riktigt vågar visa, vare sig för oss själva eller andra.

Alla känslor har en funktion i kommunikationen med andra. Ilskans funktion är att visa att en gräns är nådd eller har överträtts. När någon visar stark ilska så är den spontana reaktionen från omgivningen att dra sig undan. Ilskans funktion är att skapa avstånd. Och i vissa situationer är det fullständigt relevant och på sin plats, men långt ifrån så ofta som den förekommer.

Jag vill påstå att ilskan vanligtvis maskerar känslor som rädsla eller sorg. Att det är varianter av dessa känslor som ligger bakom det som visas genom ilska. Att jag egentligen är ledsen eller orolig för någonting, men istället för att visa det, så blir jag förbannad. Mamman i parken som skrek på sitt barn bar säkert på en mängd känslor.

Men istället för att ta ansvar för dessa känslor så blev hon rasande på sin lilla dotter och lekstunden fick ett mycket tråkigt slut. Kanske handlade det om stress eller en känsla av att inte räcka till. Känslor som grundar sig i rädsla.

När du tappar humöret och blir arg så skulle jag vilja utmana dig och fråga: Vad känner du mer en ilska? Finns det andra känslor bakom? Känslor som du behöver hantera och ta ansvar för, istället för att låta dem gå ut över dina barn, partner eller kollega?

Ilska skapar avstånd mellan människor. Sorg och rädsla är känslor som söker närhet. När du är ledsen behöver du tröst. När du är rädd behöver du någon som ger dig trygghet. Du visar ilska och fräser åt din partner, men är egentligen ledsen för att du inte får den närhet du längtar efter.

Eller kanske bär på en sorg som handlar om någonting helt annat. Men istället för att uttrycka att du är ledsen så är du ilsken, lättretlig och sur. Du är i behov av närhet och stöd, men agerar på ett sätt som leder till ensamhet.

Om du är lättretlig och blir arg för småsaker. Gå till källan. Ta reda på vad det handlar om i grunden. Lyssna inåt och fråga: – Vad känner jag mer än bara ilska? Prata sedan om detta med någon som är en bra lyssnare och som du har stort förtroende för. Det hjälper dig att bli mer genuin i din kommunikation med människor som står dig nära.

Comments

comments